måndag 20 oktober 2014

3 dagar med vader från helvetet

Så här i efterhand är det märkligt hur kroppen fungerar:

Jag kunde uppenbarligen springa 9 km utomhus i mina FiveFingers, inklusive rejäla spurtar på 22-23 km/h i mitten och på slutet. Jag kände förstås att vaderna blev rejält trötta vid 6 km, men jag kunde ändå springa på tårna hela vägen.

För att vara en nästan 90kg tung person som aldrig springer och särskilt inte utomhus (4km utomhus senaste 6 månaderna) eller med FiveFingers (hade lyftarskor senast) är det ändå klart godkänt och kanske t.o.m. lite överraskande i sig självt för vissa. Det är emellertid de följande dagarna som är mest konstiga.

Dagen efter (lördag) kunde jag genomföra ett normalt träningspass (inklusive 12 km/h på löpbandet) och dessutom pressa mig i marklyft och göra 5x5 på 110% av vad som annars verkade vara dagens 1RM.

Igår, söndag, däremot hade jag så ont i vaderna att jag låg på soffan hela dagen. Jag orkade till slut släpa mig till affären och tillbaka, men det var så smärtsamt att det tog en timme istället för 20 minuter. Jag är inte förvånad över att det inte gör så ont första dagen efter stresstillfället, men jag är lite fascinerad över hur kroppen fungerar.

I morse skulle jag in till Norrmalmstorg för att vaccinera mig. Normalt tar det 6-7 minuter att promenera dit. Idag tog det över 20 minuter, nästan 25 min. Efter vaccineringen var planen att gå till gymmet...

Dag tre var alltså fortfarande mycket värre än dag ett efter löpningen. Jag är fascinerad både över att kroppen kan ta i på ett sätt under löpningen som leder till så mycket problem senare och att problemen då inte kommer vare sig under löpningen, direkt efter eller nästa dag efter löpningen, utan dag två och tre. Då är det uppenbarligen kroppen själv som gör något på cellnivå som inkapaciterar den.

...Det gick att träna idag, men Mohammed vad jobbigt det var. Jag värmde upp på löpbandet på 5 km/h under en massa stönande och ojande. Sista minuten höjde jag till 6 km/h. Suck. Jag lyckades förstås inte göra riktigt vad jag skulle i vare sig mark, rodd eller biceps, men totalt sett var det inget bortkastat pass; faktiskt bara snäppet under ett normalpass trots episkt svag dagsform.

Löpband: promenad 5 min 5km/h (sista minuten på 6 km/h)
Bänkpress: 20*15,40*10,60*8,80*5, 90*5, 100*5, 107.5*4,4,3,3,3
Speedbänk med paus vid bröstet: 80kg x8*5
Skivstångsrodd: 20*10,50*10, 70*10, 80kg*10, 10, 10, 10, 9, 8
Biceps: 30kg *15,10,8,5,5
Rörlighet: squat och vader mellan seten

2 kommentarer:

  1. Sådan där episk och DOMS-liknande träningsvärk som du beskriver är mycket förbryllande. Rimligtvis borde kroppens försvarsmekanismer bromsa förloppet UNDER aktiviteten (som du antyder) - liknande ett mer direkt trauma som en stukning. En teori skulle kunna vara att de (förmodligen omfattande) reparationer som sker på cellnivå (dag 1 efter träningen) i sin tur genererar värk från "återuppbyggnadsarbetet"? men vad man förväntas lära sig av smärtsignalerna har jag fortfarande inte fattat.

    Är själv precis igenom en nästan veckolång vadvärk efter barfotalöpning - och även om det inte sägs vara skadligt att träna med värk har det varit ganska lätt att låta bli.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas de aldrig upplevde sånt här på stenåldern. De som gjorde det dog nog ut.

      Radera

Träna effektivt; minimalt för maximala resultat

Det här är en träningsblogg (men även finans, teknologi, futurism, filosofi och life hacking). Jag lyfter skivstänger varannan dag, inte alltid utan alkohol fortfarande rusande genom ådrorna. Efteråt dricker jag en liter mjölk. Inga dyra tillskott som ändå inte fungerar.

Jag kör få och enkla övningar, alltid med fria vikter. Jag tror på att träna mindre än alla andra, men smart, och på att njuta av all mat jag tycker om. Cardio är begränsad till 3-4h hundpromenad om dagen samt 15 minuter på löpbandet varannan dag.

Basen i min träning är något som liknar 5x5 i knäböj, marklyft och bänkpress, men jag kompletterar med lite fler och lättare i t.ex. militärpress, dips, rodd och chin-ups.

Mina stats: 44 år, 90kg, 183cm, 140kg bänkpress, 180kg (och 5x170), 155kg knäböj.

Utnyttja "Resurserna" här intill för inspiration. Själva bloggen nedan är annars bara en träningsdagbok samt lite filosoferande om hur man blir en bättre människa.

MOTTO 1: Aldrig kötta - Work smarter, not harder
MOTTO 2: Alltid vila - Träna kort och effektivt 1%, vila 99%
MOTTO 3: Cardio valfritt - Det behövs inte för deff, men en del gillar det. Hoppa över cardio och PW om du tycker att det är tråkigt.

TOO WEIRD TO LIVE, TOO RARE TO DIE