lördag 18 oktober 2014

Ibland stämmer att det som inte dödar härdar

Johan på Hjärnfysik berättar ofta om kroppens anpassning till stress. med stress menas då saker som löpning och styrketräning, men inte minst att äta smågiftig mat (som broccoli) eller frysa, basta samt att träna fastande eller med vätskebrist. Han har flera gånger påpekat det smarta i att ibland träna under suboptimala förhållanden för att härda sig och lära kroppen och psyket att ta i trots trötthet.

Idag fick jag mer än min andel av ovanstående - helt obeskuren. Nu hoppas jag att det härdar mig ordentligt.

Idag fick jag kämpa med följande:

Löpningen med FiveFinger-skor igår (bar överkropp, minimala shorts, barfota i barfotaskor) gjorde att jag knappt kan gå idag. Eftersom jag springer på tårna när jag använder barfotaskor tar vaderna extra mycket stryk. Jag stapplade således till SATS på Regeringsgatan och dubbelhaltade nedför trappan till receptionen. Tuff start.

Jag hade glömt vattenflaska så jag genomförde hela passet utan en droppe vatten. Jag brukar dricka 1,5L vatten under passet, delvis som ett lätt beroende, så det var riktigt jobbigt. Jag var törstig som en gnu (jag föreställer mig att de ibland är grymt törstiga under torktid på Afrikas savanner)

Jag var hungrig (även om inte jättehungrig..., men vätskebristen bidrog till känslan av tom mage)

Det ena gör det andra värre; för att inte bli torr i munnen när jag värmde upp på löpbandet andades jag enbart genom näsan, vilket gav lite extra syrebrist ovanpå allt annat. Med mina trasiga vader kunde jag emellertid bara hålla 12 km/h (jämför det med topptempot på knappt 23 km/h utomhus mitt under gårdagens löprunda)

Jag har stukad handled och kör med bandage. Även om det inte gör så ont så stör det lyfttekniken och den mentala balansen i marklyft och bänkpress. Det är t.ex. svårt att veta om jag verkligen håller symmetriskt.

Jag slet upp en valk under marklyftet och fick fortsätta lyfta trots blodvite. Efteråt sprayade jag rikligt med blå desinfektionsspray, tvättade med tvål länge med varmt vatten samt avslutade med alkogel. Om du råkade vara på plats och hörde svordomar från handfaten i herrarnas duschutrymme så var det bara jag som härdade mig.

Jag är inte mycket för positiv attityd. Ofta när jag tränar tänker jag att jag inte har en chans, att jag inte kommer orka, att jag ska ge upp. Ändå brukar det gå ganska bra, åtminstone hälften av gångerna. Jag tror att tanken på nederlag peppar mig att ge mitt yttersta. De gånger jag tvärtom är lite självsäker kan jag sakna det där extra som gör att jag lyckas utföra övningen.

Jag tror min negativa attityd fungerar ungefär som när löpare hela tiden tar sikte på nästa gathörn, nästa lyktstolpe, nästa träd, nästa 100 meter eller nästa minut - och lurar sig själva att de är klara bara de når dit. Det finns ju nästan alltid ork över för en spurt bara man vet att det är slut sen. Hjärnan sparar automatiskt alltid en reserv. "Nästan", ska man kanske tillägga, för det finns elitlöpare som kollapsat bara meter innan målgången på marathon.

Idag ryckte min negativa attityd mig fram och tillbaka i marklyftet. Jag var stel och trött i ryggen efter bänkpressen. Det kändes stelt och kraftlöst redan på 20kg i mark och blev inte bättre på 60, 90 och 110. På 130kg fick jag nätt och jämnt upp en enda repetition, lade ned vikten och tänkte:

"Det får räcka, jag kan uppenbarligen inte lyfta mer idag; det är bara att inse att jag lyfte tillräckligt i torsdags och sprang för hårt igår för att kunna marka idag. Jag får vara glad att bänkpressen gick enligt plan"

Jag hade alltså många och goda skäl att sluta marklyfta för dagen. Dessutom bestämde jag mig för det. När jag skulle plocka av vikterna kom så plötsligt en impuls att lägga på 142.5kg och försöka göra bara en endaste liten repetition. Efter ettan på 130kg var jag övertygad om att det inte skulle gå, men kanske hade kroppen ändå en etta i sig trots allt.

Vad hände? Jo, jag gjorde fem femmor: 5x5x142.5kg. Det är helt ofattbart för mig. Första lyftet i första setet var gristungt, men bara lite tyngre än ettan på 130. I toppläget bestämde jag mig för att det fick räcka..., men på vägen ned hann jag ändra mig och ville misslyckas på en tvåa hellre än bara ge upp. Så fortsatte det tills första femman var klar. Med en femma i kroppen ville jag gärna testa en till och när jag pressade mig förbi rep 2 och 3 och 4 och t.o.m. 5 så ville jag köra ett tredje set osv - då brydde jag mig inte om valken jag slitit upp utan bara att jag var på väg att göra 25 reps där jag trodde jag skulle misslyckas med en enda.

Av bara farten fortsatte jag med 6 set speedreps på 115kg (speed innebär explosivt upp, normalt tempo ned, dead stop i botten som vanligt, eventuellt omgreppning och sedan explosivt upp igen. 30 sekunders vila mellan seten från sista nedsläpp till första upplyft)

Dagens pass i sin helhet:

5 min löpband, andas genom näsan: 5-12 km/h, 800m
Bänkpress: 20*15,40*10, 60*8, 80*5, 100*5, 110*3,3,3
Speedbänk 92.5kg 6*3 med tydligt stopp vid bröstet
Marklyft: 20*10,60*5, 90*5, 110*5 (dö), 130*1, 142.5*5,5,5,5,5
Speedmark (115kg): 6*3 (30s setvila)
Shrugs: 100kg x1*15
Biceps: 30kg x 15+5+5 (15s vila)

Nu stapplar jag omkring hemma och stönar och ojar mig och försöker få i mig mat...

1 kommentar:

  1. Helt rätt att andas genom näsan. Det är grymt effektivt mot flugor. Särskilt viktigt när man hojar.
    Keep up1
    lh

    SvaraRadera

Träna effektivt; minimalt för maximala resultat

Det här är en träningsblogg (men även finans, teknologi, futurism, filosofi och life hacking). Jag lyfter skivstänger varannan dag, inte alltid utan alkohol fortfarande rusande genom ådrorna. Efteråt dricker jag en liter mjölk. Inga dyra tillskott som ändå inte fungerar.

Jag kör få och enkla övningar, alltid med fria vikter. Jag tror på att träna mindre än alla andra, men smart, och på att njuta av all mat jag tycker om. Cardio är begränsad till 3-4h hundpromenad om dagen samt 15 minuter på löpbandet varannan dag.

Basen i min träning är något som liknar 5x5 i knäböj, marklyft och bänkpress, men jag kompletterar med lite fler och lättare i t.ex. militärpress, dips, rodd och chin-ups.

Mina stats: 44 år, 90kg, 183cm, 140kg bänkpress, 180kg (och 5x170), 155kg knäböj.

Utnyttja "Resurserna" här intill för inspiration. Själva bloggen nedan är annars bara en träningsdagbok samt lite filosoferande om hur man blir en bättre människa.

MOTTO 1: Aldrig kötta - Work smarter, not harder
MOTTO 2: Alltid vila - Träna kort och effektivt 1%, vila 99%
MOTTO 3: Cardio valfritt - Det behövs inte för deff, men en del gillar det. Hoppa över cardio och PW om du tycker att det är tråkigt.

TOO WEIRD TO LIVE, TOO RARE TO DIE