lördag 25 oktober 2014

Järven från Jukkas, den pensionerade och bänkpressande hedgefondförvaltaren

Vi har en ny kille i klassen. Han heter Kalle och kommer från Jukkasjärvi...

HA HA HA *gapflabb*

Ja, det var lite tufft att börja hösten så, när jag var 8 år och minst och yngst i klassen och hade flyttat till ett nytt område. Det gjorde det inte bättre att alla andra var trygga inbodda medelklassbarn från ett av Västerås finare villaområden, att vi hade det lite sämre samt att storebror hade drunknat några veckor tidigare.

Sen hette jag inte Kalle heller, utan Karl-Mikael, vilket inte var mycket bättre. "Syding från Norrland; Järven från Jukkas". Dvärgen (jag var mindre än klassens minsta tjej) som tydligt uttalade hela orden, varenda bokstav och stavelse lite som en robot, t.ex. "bredvid" när västeråsarna och mina plågoandar uttalade ordet "brö'vä'" med ett gnälligt bräkande stön på varje vokal.

På den tiden kändes all uppmärksamhet och allt tilltal som angrepp och okvädingsord. Idag ger det mig istället styrka. Då var det emellertid dåligt att sticka ut, och det tog många år innan jag kom över mina mobbingtrauman och vågade vara mitt eget annorlunda själv igen. Vändningen kom när en av mina första flickvänner undrade om jag aldrig kunde vara spontan. Just då kunde jag inte det, men därefter... Ja, jädrar i min lilla låda vad spontan jag har blivit.

Nu däremot har jag blommat ut till något konstigt och bra. Det är inte så att jag försöker vara udda, men när jag märker att jag uppfattas som det blir jag alltid överraskad och glad och varm inombords. Och det är ofta.


Vem är Stor och Grofv?

Nu kan jag presentera mig för dig istället för trean i Västerås. Hej, jag heter Karl-Mikael och jag är nybliven pensionär, 42 år gammal.

Men jag tar det från början. Du har säkert redan läst en del på min engelska site, Improve, men här kommer det på svenska och med lite nya pikanta detaljer:

År 1603 föddes min gammelfarfar Erland Månsson i Visseltofta. Han blev 72 år gammal, vilket nästan var som gubben Noa på den tiden. Lite senare blev salig farfars farfars mor Sissa Påhlsdotter över 90, vilket också får anses ganska fläskigt för en kvinna född på 1700-talet.

Det är för övrigt ett släktdrag - alla blir gamla i min genlinje, även om ingen verkar ha korsat 100-strecket ännu. Men, morfars mor blev i alla fall 97 år och morfars far 96 år, så det finns hopp för mig om att bli först till 100 (fast pappa eller storasyster kan hinna före). Å andra sidan tror jag ju att modern teknik kommer göra att jag kan bli 200... och då menar jag 200 miljoner år gammal. Tur att det inte känns fel att sticka ut från mängden längre.

Jag hade inte tänkt gå igenom min historia från 1600 blankt och sen fortsätta med min vision för de kommande 200 miljoner åren, men som sista släktpunkt...:

Jag trodde att jag var släktens svarta får som pluggade ekonomi efter gymnasiet. Senare visade det sig att jag var den andra (min far var den första) i hela vår illustra familjehistoria som tog en akademisk examen (ehuru fortfarande bara ekonomi - om än från Handelshögskolan i Stockholm). DET är knappast svart-får-material.


En blev ekonom och en blev dömd för hor

Dessutom blev mormors farmors farmor Elna Niklasdotter dömd för hor år 1839. Åh, skammen... *skratt*. Som libertarian och allmän frihetsivrare och upprorsmakare är jag idag förstås för frihet till den egna kroppen, frihet att utöva vilka kroppsliga aktiviteter man vill så länge det inte skadar någon annan. Det inkluderar prostitution och droganvändning, för att tala klarspråk.

OK, tillbaka till huvudspåret. På 1940-talet föddes pappa i Malmö och mamma i Lund. De flyttade snart till Kiruna (LKAB) där jag och lillebror föddes i Jukkasjärvi församling 1972 respektive 1973. Storebror och storasyster hade fötts 1969 respektive 1970, men det var nog i Malmö eller Lund.

- Ja, det var samma mamma och pappa till alla fyra syskonen mellan september 1969 - augusti 1973.

1976 flyttade vi till Västerås och mobbingen kunde börja av de fattiga, konstiga, tystlåtna Sydings som pratade norrländska. Som tur var förstod jag inte riktigt att jag blev mobbad, och jag var aggressiv nog att slå tillbaka hårt och skoningslöst; fysiskt för fysiskt och psykiskt för psykiskt - min känsla för rättvisa var starkt utvecklad redan på mellanstadiet. Jag anser fortfarande att initiering av våld är i stort sett oförlåtligt.


Datorn till räddning

I januari 1982 fick jag en dator, en Sinclair ZX Spectrum och blev kär i den. Det var inte så att jag flydde in i den medvetet, men i praktiken var det kanske så. Nästan dygnet runt spelade, programmerade och cyklade jag runt i Spectrumcommunityn för att byta och kopiera spel. Jag lärde mig tålamod, uthållighet, kreativitet, engelska, matematik, symboltänkande, algebra, elektronik och programmering samt tränade min öga-hand-koordination in absurdum på Spectrums berömda gummitangenter.

En gång kortslöt jag minnet i datorn och fick löda om hela minnet; varenda litet ben på IC-modulerna skulle lödas försiktigt och exakt. En annan gång byggde jag en joystick av en golfboll, ett aluminiumrör, en hockeypuck och massor med aluminiumfolie och patchade in allt med tape och folie direkt till tangentbordsmembranet

PS: ZX Spectrum hade 48 000 byte i minne och det tog 5 minuter att ladda in ett spel på den från vanliga kassettband. Ofta kraschade inladdningen på sista tonen och man fick finjustera tonhuvudet mekaniskt på kassetbandspelaren, spola tillbaka bandet och försöka igen.

Omkring 1990 slutade Spectrum-eran för mig, men de 8 åren av fullständig hängivelse skapade den jag är idag, vilket jag faktiskt bara helt nyligen har insett.


Kunglig stipendiat och flaggbärare

Under min tid på Naturvetenskaplig linje, Rudbeckianska i Västerås, gjorde jag i princip tre saker: jag tränade (ninjutsu och styrketräning), jag pluggade och jag höll på med min Spectrum. Mina favoritämnen var matematik och fysik och mina framgångar där medförde att jag blev skolans flaggbärare på nationaldagen 1990. Då fick jag mottaga ett stipendium som bästa elev i Mälardalen under tre år i dessa ämnen, direkt ur kungens hand inför 10 000 jublande och flaggviftande Västeråsare.


Kemist?

Skoltrött som jag var valde jag Handels framför KTH .

(egentligen var förstahandsvalet en 2-årig kemilinje i Uppsala med sikte på att bli lärare eller möjligen nobelpristagare. Idén hade tänts något år tidigare då jag blev hedersmedlem i Svenska Kemistsamfundet efter att ha fått alla rätt på provet i organisk kemi vid uttagningen till Kemiolympiaden)


Handelsetta

På Handels valde jag en helt ny profil; en flummig oklippt västeråsare bland välstädade skåningar och stockholmare. Dessutom drack jag som en sjöman, snålade som den oäkta avkomman till en smålänning och en skotte och gjorde ganska dåligt från mig i skolan. Jag kallades för Handels hippie och många fler kommer ihåg mig än jag dem från min tid där 1990-94.

Efter första terminen skärpte jag mig dock och det hela slutade med att jag gick ut från skolan med högsta betyg i allt (eftersom grundkurserna första terminen gick upp helt i sammanfattningsbetygen). Jag hade emellertid inte skrivit uppsatsen när jag fick jobb... och när jag till slut slarvade mig igenom den två år senare, mellan två jobb, blev det enda plumpen i protokollet; G istället för VG (som var högsta betyg på den tiden). Det var emellertid fortfarande tillräckligt för att vara i topp mitt år.

Mitt första jobb var som mäklarassistent på Skandinavien Fondkommission där jag började i maj 1994 när den värsta ekonomiska krisen i mannaminne härjade i Sverige. Jag uppgraderades snabbt till analytiker med ansvar för framför allt PC-tillverkare, men i princip diverse medelstora företag inom medtech, kemi, bygg och IT. Samtidigt fick jag uppgifter inom modellbyggande, inköp och test av handelssystem, programmering och automatisering av backoffice, översättning, morgonrapporter, teknisk analys mm. Jag jobbade precis så många timmar huvudet höll för, men jag brände ganska snabbt och oundvikligt ut mig.

Normalt jobbade jag 80 timmar i veckan och ibland över 100. Jag sov ofta i soffan på kontoret för att få ihop fler sovtimmar. Under den här tiden levde jag på McDonaldsmat (jag hade rikskuponger till min feta lön på 13 000 kr i månaden) - inte sällan tre gånger om dagen. När jag jobbade sent fick jag gratis hamburgare, dvs varje dag. Jag gjorde inte det här för att bevisa något, för att komma någonvart, för att göra karriär eller ens för att behålla jobbet. Jag bara trodde att det var så här jobblivet fungerade. Jag kände ju ingen som hade jobb och jag hade fixat jobbet helt utan kontakter. Jag var lycklig och kände mig lyckad - om jag bara kunde få sova lite mer.

Den här tiden 1994-1996 präglade mig lika mycket som datortiden 1982-1990. Den lärde mig att bara fokusera på nästa lilla uppgift, nästa excelruta, nästa morgonrapport så blev ingenting övermäktigt, utan till och med ganska njutbart. Jag lärde mig alltså flow i praktiken skulle man kunna säga - om jag bara kunde få sova lite mer.

Jag tog inte ut en enda dags semester 1994 och 1995 utan sparade allt till årsskiftet, jul och nyår, 1995/96 då jag besteg Aconcagua (6959m) på gränsen mellan Argentina och Chile. Där träffade jag en flicka som jag nästan gifte mig med och flyttade dit för. I slutänden bestämde jag mig för att ta examen först och sen flytta dit, men under tiden hann jag ångra mig.

Jag fick då ett jobberbjudande från Swedbank 1996 och flyttade över dit med dubbla lönen, bonus, och ansvar för att bygga upp analysen av svenska IT-bolag. Jag var alltså plötsligt någon slags chef (fast utan anställda). Något år senare blev jag dessutom förstarankad analytiker i Sverige inom kategorin investmentbolag.


Från mobboffer till Sverigeetta

Precis som jag gick från mobboffer till flaggbärare i Västerås, gick jag från flumpelle och most likely drop-out till kursetta på Handels, och nu från springpojke till IT-analyschef (något skarvat) och Sverigeetta på två år. Jag verkar ha en osannolik tur och snubblar in vinsterna helt utan mening eller mål. Jag är i grunden lat och saknar ambition; i mellanstadiet drömde jag tex om att leva på socialbidrag resten av livet, och nu är jag ekonomiskt oberoende efter att ha jobbat stenhårt i 20 år.

Turen var inte slut där. Präglad av tiden på Skandinavien FK ville jag fortfarande helst av allt sova. Efter 4 år av haussande av IT-bolagen under kursuppgångarna efter Netscapes IPO 1995 var jag dels trött på branschen, skeptisk till aktievärderingarna och ville flytta hem till Västerås, ta ett vanligt 9-5-jobb och bara sova.

Då blev jag plötsligt erbjuden jobb som IT-analytiker på en nystartad hedgefond, Futuris (då VaagenGroven). Jag tog chansen, trots lockrop från diverse mäklarfirmor som ville bygga "dream team".

På Futuris började vi nästan omgående att blanka IT-bolag istället för att höja dem till skyarna... En total kovändning.


Hedge Fund of The Decade

Resultatet blev sjukt bra. Futuris vann de kommande tio åren ett tiotal utmärkelser, bl.a Morningstars Guld för 2001 eller 2002 och Eurohedges bästa hedgefond i Europa 2008 samt Årtiondets Hedgefond alla kategorier i Europa för tiden 2000-2009. Själv blev jag genom en kupp utsedd till VD 2005, vilket jag alltså kommer ha varit i 10 år när företaget upplöses och min anställning tar helt slut nästa år. VD-rollen var förstås utöver mitt partnerskap/delägare i bolaget samt roll som analytiker och förvaltare.

Jag minns med stolthet hur jag - manifesterande "udda" och "excellens" - inför 800 internationella branschkolleger på en prisgala i London tackade "long-only-flocken" som gjort Futuris vinst möjlig genom att lämna så stort utrymme för oss att blanka marknaden. När vi nästa år vann decenniepriset sprang jag genom publiken som ett flygplan, hoppade upp på scenen istället för att ta trappan samt gjorde Markoolios lårstretchdans medan jag snurrade runt på scenen. Prisutdelare var Storbritanniens före detta treasurychef som berättade att han skrivit historiens största check. Det skulle min förfader, horan Elna Niklasdotter, född 200 år tidigare, sett.


Vem är jag nu då?

Jag fick tio riktigt bra år på Futuris, men sen gick det sämre 2011-2013 och jag tappade sugen. I början på 2014 sa jag upp mig som förvaltare och sålde mina partnerandelar, men stannade tills vidare som VD för att göra övergången så odramatisk som möjligt. Faktum är att jag hade en sista osannolik tajming och tur, för mindre än 9 månader efter att jag sade upp mig så bestämdes totalt oväntat att fonden och företaget skulle läggas ned.

Jag är tydligen ändå fortfarande kvar, men eftersom fonden beslutade om nedläggning i September, och gjorde sina sista affärer den 8e samma månad, handlar det nu bara om en nedmontering av organisationen i sakta mak. Jag skriver anställningsbetyg och signerar fakturor samt säger upp avtal. I övrigt är jag i praktiken pensionerad och letar inte efter något nytt jobb. Som jag ser det är min yrkeskarriär över. Nu ska jag bara förkovra mig - läsa massa spännande saker och kanske förmedla mina insikter till bland annat dig.

Jag gillar teknik, astrofysik, astronomi, vetenskap, träning, problemlösning, optimering, fascineras av bioteknologi och nanoteknologi, funderar över utmaningarna med mat, vatten, luft, livslängd och mänsklighetens livsrum (vi måste flytta från jorden förr eller senare - åtminstone en del av oss).. På något underligt sätt har jag till slut blivit intresserad av filosofi, lycka, mindfulness, politik och ekonomi.

Jag är naturligt motvals, eller contrarian på börsnissars fikonspråk, och uttrycker mig gärna lite chockerande eller ambivalent medan jag hävdar att ordets etymologi gör att det egentligen betyder precis det jag menar att det gör när jag använder det. Det gör att min egoism är andras altruism och andra medvetna begreppsförvirringar. Men ibland tycker jag också verkligen annorlunda.


Vegetarian

Förutom min i många ögon alltför tidiga pensionering är kanske det konstigaste som hänt i år att jag har blivit vegetarian från att ha varit en av planetens största och mesta köttätare.

Oj, oj, oj. jag är imponerad om du läste ända hit i denna egodrypande text. Jag har verkligen inte skrivkramp, tvärtom har jag någon slags skrivdiarré; även om jag inte har varken tid eller inspiration räcker det med att jag börjar knacka ned ett stödord eller två och så blir det en hel uppsats.

Vem är du själv? Skriv gärna en kommentar eller anmäl din e-mailadress (uppe till höger) till sändlistan för nya inlägg.



Jag blev inspirerad av Styrkelabbet igår så jag stretchade baksida lår framför TVn hemma



3 kommentarer:

  1. Mycket intressant läsning, kul att du delar med dig av både det goda och dåliga... Och ja, jag orkade genom hela den egodrypande texten. :) Kanske det faktiskt är som du skriver, din egen egoism är andras altruism. Likt en elektron kanske din berättelse kan befinna sig på oändligt många ställen samtidigt, så länge vi låter bli att försöka kategorisera den.

    Vem är jag själv? En yngre vandrare vid ett vägskäl, temporärt handlingsförlamad av alla skyltar. Troligtvis med ett personligt behov av att sammanfatta saker och ting på ett liknande sätt för att kunna se klart igen.

    Förresten, Järven från Jukkas... Vilket jäkla artistnamn, det borde du anamma! :)

    SvaraRadera
  2. intressant läsning. med förlov sagt är det kul med en aktiemäklare som inte är från lidingö och uppfödd på oxfilé.

    SvaraRadera
  3. eToro is the #1 forex broker for newbie and professional traders.

    SvaraRadera

Träna effektivt; minimalt för maximala resultat

Det här är en träningsblogg (men även finans, teknologi, futurism, filosofi och life hacking). Jag lyfter skivstänger varannan dag, inte alltid utan alkohol fortfarande rusande genom ådrorna. Efteråt dricker jag en liter mjölk. Inga dyra tillskott som ändå inte fungerar.

Jag kör få och enkla övningar, alltid med fria vikter. Jag tror på att träna mindre än alla andra, men smart, och på att njuta av all mat jag tycker om. Cardio är begränsad till 3-4h hundpromenad om dagen samt 15 minuter på löpbandet varannan dag.

Basen i min träning är något som liknar 5x5 i knäböj, marklyft och bänkpress, men jag kompletterar med lite fler och lättare i t.ex. militärpress, dips, rodd och chin-ups.

Mina stats: 44 år, 90kg, 183cm, 140kg bänkpress, 180kg (och 5x170), 155kg knäböj.

Utnyttja "Resurserna" här intill för inspiration. Själva bloggen nedan är annars bara en träningsdagbok samt lite filosoferande om hur man blir en bättre människa.

MOTTO 1: Aldrig kötta - Work smarter, not harder
MOTTO 2: Alltid vila - Träna kort och effektivt 1%, vila 99%
MOTTO 3: Cardio valfritt - Det behövs inte för deff, men en del gillar det. Hoppa över cardio och PW om du tycker att det är tråkigt.

TOO WEIRD TO LIVE, TOO RARE TO DIE