lördag 29 november 2014

Obotlig optimist - och jag hoppas jag förblir så

År 2000 kraschade jag i skogen när jag körde motorcykel. Felet var helt och hållet mitt, jag kunde inte hantera bromsarna korrekt när löpbanan svängde så jag hamnade bland träden och tog emot mig med rakt ben. Höger knä böjdes i sidled istället för framåt.



Optimism 1: Det var i alla fall bättre än bakåt, men gjorde ändå så ont att jag skrek allt vad jag orkade så länge jag kunde - för jag ville inte känna efter ordentligt. Jag blev i stort sett sängliggande en vecka men kunde sedan halta mig fram i några månader.

Korsbandet var det ingen fara med för det hade jag slitit av 8 år tidigare. Det visste jag dock inte om ännu. Jag visste inte ens vad ett korsband var för något. Smärta för mig var något man svalde.

Optimism 2: När jag låg där och underhöll träden med min baryton tänkte jag ändå att hur illa det än blir kommer framsteg inom nanoteknik, nanomedicin och stamceller göra att jag blir mer än 100% återställd inom 30 år.

Idag gick det lite illa i marklyft. Jag hade nyss satt nytt PB på 172,5kg, men tyckte att det gick för lätt och tänkte bara dra upp 175kg också, lite snabbt, innan jag kunde fortsätta med de riktiga arbetsseten för dagen. Ta dina gains när du kan, liksom.

Det gick sådär. Jag tyckte jag fick en bra start och kom upp i min favorithöjd varifrån jag aldrig misslyckas; du vet där det bara är att ställa sig upp. Då gled liksom vänster baksida isär och det högg till med maximal smärta.

Jag hann tänka "Går det att dra upp den ändå?", men insåg att kroppen redan hade skyddat sig reflexmässigt och släppt vikten och dessutom dragit handen mot skadan för att lindra och känna efter. Tur det, för varje hundradel, för att inte tala om tiondel som det skulle tagit att kommunicera ända upp till huvudet, hade gjort skadan så mycket värre.

Skadan inträffar på 9



Jag la mig på marken efteråt och kände mig värdelös och nästan med en klump i halsen som om någon hade dött (jag är bra trött på rehab av baksida lår efter två korsbandsoperationer samt några småbristningar tidigare i år). På bara några sekunder kom optimismen tillbaka.

Optimism 3: Det tar precis så lång tid det tar - inget att hänga läpp för.

Optimism 4: Nu kan jag tänka på att finslipa tekniken och komma med bra fart nedifrån istället. Jag tog ju faktiskt nytt PB i marklyft bara 4 månader efter första markpasset efter operationen som gjorde mig totalt gymfrånvarande i 3 månader. Det går garanterat snabbare från den här skadan.

Optimism 5: Valet mellan styrka och volym blir enkelt från och med nu. Jag kan inte chansa på att ta i max i alla fall så då får jag ta i med volymträning och hypertrofi istället.

Optimism 6: Jag letade upp ett program för amerikanska fotbollsspelare som vill tillbaka till elitnivå efter en hamstringskada. Metodiken påminner om den jag gått igenom efter mina operationer, men verkar ännu mer strukturerad och proffsig. Nu ska jag bli bäst på rehab (som om jag inte var det senast - jag gjorde exakt allt jag blev instruerad att göra)

Nu kommer det bli nya hack i den här kurvan över min marklyftsnivå. Den röda kurvan noterar mina faktiska marklyftpass och tar med både tunga och lätta pass. Den blå kurvan räknar ut mitt teoretiska 1RM utifrån antal reps.



Den här kurvan visar genomsnittet av de 7 senaste träningspassen (för beräknat maxlyft). Uppehåll och missade pass räknas inte alls. Jag som just skulle blåsa förbi alla gamla nivåer så det faktiskt såg ut som om kurvan lutade uppåt hela tiden.



Rehabprogrammet som jag har fastnat för hittade jag här. Några små utklipp:

  • Phase 1 is the acute stage and can last 3 to 4 days.
  • Phase 2 is the sub acute stage lasting anything from 10 days to 2 weeks depending on severity.
  • Phase 3 is the final stage returning back to full fitness.
I dessa faser placeras följande områden:
  • Healing & Treatment
  • Stretching
  • Strengthening
  • Aerobic fitness

Under den sista punkten står bland annat följande: "With a hamstring strain it will be impossible to run so our progressive program starts with arm bikes for athletes with severe muscle strains and builds up.
Later in the rehab program timed shuttle runs and sprints like professional footballer would be expected to be able to do are included"









1 kommentar:

Träna effektivt; minimalt för maximala resultat

Det här är en träningsblogg (men även finans, teknologi, futurism, filosofi och life hacking). Jag lyfter skivstänger varannan dag, inte alltid utan alkohol fortfarande rusande genom ådrorna. Efteråt dricker jag en liter mjölk. Inga dyra tillskott som ändå inte fungerar.

Jag kör få och enkla övningar, alltid med fria vikter. Jag tror på att träna mindre än alla andra, men smart, och på att njuta av all mat jag tycker om. Cardio är begränsad till 3-4h hundpromenad om dagen samt 15 minuter på löpbandet varannan dag.

Basen i min träning är något som liknar 5x5 i knäböj, marklyft och bänkpress, men jag kompletterar med lite fler och lättare i t.ex. militärpress, dips, rodd och chin-ups.

Mina stats: 44 år, 90kg, 183cm, 140kg bänkpress, 180kg (och 5x170), 155kg knäböj.

Utnyttja "Resurserna" här intill för inspiration. Själva bloggen nedan är annars bara en träningsdagbok samt lite filosoferande om hur man blir en bättre människa.

MOTTO 1: Aldrig kötta - Work smarter, not harder
MOTTO 2: Alltid vila - Träna kort och effektivt 1%, vila 99%
MOTTO 3: Cardio valfritt - Det behövs inte för deff, men en del gillar det. Hoppa över cardio och PW om du tycker att det är tråkigt.

TOO WEIRD TO LIVE, TOO RARE TO DIE