söndag 21 december 2014

Brev om en hund

I fredags morse hämtade vi vår provhund Ronja från Hundstallet. Vi ska ha henne till nyår och sen avgöra om vi vill adoptera henne och om Hundstallet tycker att vi ska få det.

Jag tror att det är avgjort från båda sidor redan.

Ronja är 7 år gammal (schäfer + doberman, samt kanske grand danois) och har en stökig historia med lägenhetsbrand och försummelse så hon har framför allt problem med att se eller möta andra hundar. Med tanke på bl.a. detta håller vi tät kontakt med Hundstallet så de vet hur det går för Ronja när hon är med oss.



Här är mina brev till Hundstallet om Ronja de senaste 2,5 dygnen:


Jag tänkte bara berätta att de första timmarna har gått utmärkt.

Hon verkar vara jättevan tunnelbaneåkare och liksom slappnar av och lägger sig ned när hon är i vagnen. Det klev på en liten hund i samma dörrar som vi på nästa station, men då distraherade vi henne så hon inte märkte det. Den hunden var kvar i vagnen vid nästa dörrpar resten av färden (5-10 stationer) utan några problem, men vi såg till att Ronja aldrig hade fri sikt mot hunden.

Hemma gick vi en liten vända på Norrmalm och genom Johannesparken. Hon kanske blir distraherad av alla nya dofter men hon var i vilket fall som helst lugnare än i Åkeshov och pep ingenting.

Hemma i lägenheten blev hon lite ledsen när Patricia gick ut för att träffa en kompis, men annars har hon hittat sina favoritställen på två olika mattor samt i TV-soffan där hon ligger och småsnarkar lite. Hissen upp till lägenheten var också odramatisk, så nu har jag svårt att se vad som ska kunna gå fel.

Vi har handlat korv och köttbullar och är redo att bomba henne om det skulle behövas.

***************

Dagen har fortsatt i bra stil. jag tog en promenad själv med Ronja på precis en timme mellan 15-16 (vi kom hem från er ganska precis kl 12 efter en liten promenad efter t-banan) och sen gick vi tre personer på promenad med henne i nästan 2 timmar mellan 20-22. Hon var lite ryckigare när man gick fler perspner än bara en, men slutade dra efter halva promenaden. Hon drar mindre när jag (Micke, 91kg) håller än när Patricia (59kg) gör det.

Hon är väldigt trygg och lugn hemma i lägenheten och somnar snabbt i t.ex. soffan eller på någon matta. Hon gillar att ligga där jag brukar sitta så hon verkar fäst vid min doft.

På promenaderna har vi träffat en del hundar - kanske 5-10 st på olika avstånd. Några gånger har hon hunnit lägga ev ett eller möjligen två skall, men jag tycker att det är lätt att snabbt bryta hennes fokus så där är det inga problem alls. Hon verkar älska bollar. Vi hittade en övergiven fotboll i Johannesparken och hon började dribbla själv och formligen kastade sig efter bollen om den kom ifrån henne. Roligt. Tyvärr har vi inte fått någon rastgård för oss själva ännu, men jag är verkligen sugen på att få släppa henne fri och kasta pinnar och sparka bollar. Hon verkar som sagt uppskatta sån lek mycket.

En sak: hon har inte rört kvällsmaten på 2dl torrfoder. Ska jag göra något med den, typ vatten, mjölk, ägg eller liknande eller äter hon den när hon blir tillräckligt hungrig? Jag tror inte att vi har övermatat henne med köttbullar, snarare gick hon nog minus på båda promenaderna som ju var ganska långa.

Hon är verkligen härlig och det är riktigt mysigt att slöa i soffan med hennes huvud i knät. En superhund. Det är många som ler och kommenterar hur fin hon är också när man möts eller går förbi.

Återkoppla gärna om jag ska tänka på något med torrfodret. (olja och medicin hade ni redan gett henne idag så det får hon imorgon)

***************


På morgonpromenaden i morse fick hon jobba en hel del med hundar. De kom från alla håll samidigt. En bakifrån på trottoaren, en som vi mötte på andra sidan vägen samtidigt och sekunden efteråt en som dök upp på 2 meters håll runt ett hörn. Allting gick utmärkt att distrahera med köttbullsregn. På slutsträckan hem mötte vi två taxar (som vi känner litegrann) med kort mellanrum på vår trånga gata. Hon hann skälla lite eftersom det var så nära, men på några sekunder är hon helt under kontroll igen. Det bästa av allt är att hon inte har något kvardröjande pipande eller nervositet efter mötena. Det går verkligen smärtfritt det här, men köttbullar är än så länge ett måste.

Hon har inte varit ensam hemma ännu, men då vi för tillfället är tre personer som går olika ärenden (tränar tex) så kommer och går vi en hel del via hissen. Hon blir lite orolig varje gång någon går och extra vaksam när bara en är kvar hemma, men om man kastar en tennisboll i 20 sekunder lugnar hon ned sig.



****************

Promenaderna går faktiskt bättre och bättre i märkbar takt, trots att det bara handlar om ett dygn hittills.

På dagens lunchpromenad (90 minuter) var det ovanligt många och stora hundar, men det blir lättare och lättare att distrahera henne. Jag hade dessutom turen att få Vanadis hundrastgård för mig själv så jag kunde släppa henne fri och kasta pinnar. Tyvärr hade jag ingen fotboll med mig för de verkar hon verkligen tycka om (det ligger en övergiven i Johannesparken som hon kan dribbla med och gnaga på hur länge som helst)

De gick förstås förbi hundar utanför rastgården men hon lystrade, stannade hos mig och ville ha köttbullar hellre än bry sig om hundar utanför gården.

Nu ligger hon och sover i soffan. Hon har några favoritmattor samt soffan och sin kudde att ligga och snarka på, men hon har faktiskt inte fått sova i sängen. Hon är lite för stor för det.

*******************

Fler framsteg

Ronja hälsade på några hundar imorse. (var inte orolig; hela historien är enbart positiv)

Det var inte riktigt meningen att de skulle träffas, men mötet var kontrollerat av ett stängsel.

Vi hade Ronja lös i en tom hundrastgård (Vanadis) då det kom förbi fyra små hundar på utsidan. Ronja sprang fram till staketet, skällde på vägen fram men viftade på svansen och dessutom tystnade direkt när hon kom fram. De luktade på varandra, nos mot nos, genom stålnätet (typiskt vaktstängsel på hundrastgård; som större hönsnät) och alla var glada och viftade på svansarna. Hon var helt tyst, helt lugn, helt pipfri och småhundarna var helt orädda. Minst en av dem var dessutom en gammal hona. Alla hundarna var gatuhundar eller hundstallshundar som ägaren adopterat. När vi avbröt mötet av Ronja helt avstressad, utan pip eller oro.

Jag börjar skönja ett mönster från både hennes sätt att leka med bollar och pinnar och hennes beteende gentemot andra hundar. Hon har helt enkelt varit ensam mycket och fått sysselsätta sig med de leksaker som fanns till hands. Det gör att hon jättegärna leker med bollar, men lite introvert med sig själv och bjuder inte in oss människor på ett naturligt sätt. Hon dribblar hellre själv benen av sig med en fotboll än bjuder in till apport eller att jag ska sparka iväg bollen. Om jag lyckas göra det kastar hon sig hämningslöst glatt efter bollen med full kraft (då känner man för en gångs skull hur stark hon är på riktigt. I alla andra lägen låtsas hon bara).

Vad gäller hundar så blir hon som bekant pipig och skällig och allmänt stressig när hon ser andra hundar (men inte om hon bara känner doften). Kanske har hennes doftsinne förtvinat i lägenheten som varit fylld av cigarettrök (hon är alltid nyfiken på rökare) eller blev extra förlamat av branden i köket. Kanske är det bara att hon helt enkelt aldrig har sett andra hundar mer än väldigt sällan och på avstånd och aldrig fått hälsa, men ägaren lät henne skälla på avstånd utan direkt åtgärd, mer än kanske några kraftiga ryck i kopplet.

Jag tror definitivt på att låta henne träffa en trygg, äldre, och lika stor hanhund. Om mötet idag var typiskt så tror jag att det kommer bli helt odramatiskt. Vi har en extremt väldresserad hundstallshund (från hundar utan hem tror jag) i bekantskapskretsen och de kanske borde träffas under lugna förhållanden inomhus.

Jag ser förbättringstecken på varenda promenad och hemma är hon mest mysig och trött. Inatt var hon dock uppe och gick en del mellan 4-6, antagligen för att vi sov i olika rum här hemma och hon ville kolla att ingen försvann under natten. Hon har inte varit ensam hemma ännu, men jag har förberett med en övervakningskamera så vi kan se direkt hur det går. Vi tänkte kanske testa att gå och handla (typ 45 minuter) senare idag och se hur hon tar det.



*****************

Jogging

Jag fortsätter med överdriven uppdatering den här helgen.

I eftermiddags gick vi med Ronja i Liljanskogen. I början verkade hon orolig för att det var så mörkt. Då testade vi att jogga med henne och det gick mycket bättre. Vi joggade en km var och den som höll henne hade riktigt kort koppel så hon sprang "fot". På bara sekunder kom hon in i lunken och höll sig "fot" utan att dra eller rycka. Efter 2km jogging och med en tennisboll i munnen var hon inte alls orolig längre. Totalt gick eftermiddagens promenad+jogging på 2 timmar och gick genom utkanten av Humlegården samt Liljanskogen och Norrmalm.

Jag tycker att hon hela tiden gör framsteg, även om jag inser att det kommer ta flera månader att jobba bort just hundproblemet (om det någonsin försvinner).

Hon verkar i alla fall mycket lugn, trygg och glad i vårt sällskap. Just nu ligger hon och Patricia och snarkar tillsammans i soffan.

Jag har också testat makrill respektive ägg i torrfodret och då rensar hon totalt samt slickar rent skålen.


2 kommentarer:

  1. Jag finner detta mycket mysigt. :) Berätta gärna mer om Ronjas bakgrund i ett inlägg, och hur det kommer sig att ni adopterat henne!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul. Har skrivit lite i dagens inlägg

      Radera

Träna effektivt; minimalt för maximala resultat

Det här är en träningsblogg (men även finans, teknologi, futurism, filosofi och life hacking). Jag lyfter skivstänger varannan dag, inte alltid utan alkohol fortfarande rusande genom ådrorna. Efteråt dricker jag en liter mjölk. Inga dyra tillskott som ändå inte fungerar.

Jag kör få och enkla övningar, alltid med fria vikter. Jag tror på att träna mindre än alla andra, men smart, och på att njuta av all mat jag tycker om. Cardio är begränsad till 3-4h hundpromenad om dagen samt 15 minuter på löpbandet varannan dag.

Basen i min träning är något som liknar 5x5 i knäböj, marklyft och bänkpress, men jag kompletterar med lite fler och lättare i t.ex. militärpress, dips, rodd och chin-ups.

Mina stats: 44 år, 90kg, 183cm, 140kg bänkpress, 180kg (och 5x170), 155kg knäböj.

Utnyttja "Resurserna" här intill för inspiration. Själva bloggen nedan är annars bara en träningsdagbok samt lite filosoferande om hur man blir en bättre människa.

MOTTO 1: Aldrig kötta - Work smarter, not harder
MOTTO 2: Alltid vila - Träna kort och effektivt 1%, vila 99%
MOTTO 3: Cardio valfritt - Det behövs inte för deff, men en del gillar det. Hoppa över cardio och PW om du tycker att det är tråkigt.

TOO WEIRD TO LIVE, TOO RARE TO DIE