torsdag 25 december 2014

Fler brev om en hund (Ronja)

Inför promenader är hon hur cool som helst förresten. Det är inget pipande eller dragande utan hon sitter lugnt och fint i hallen medan hissen är på väg, sitter i hissen och tittar nyfiket ut genom det lilla fönstret när våningsplanen åker förbi. Inte ens längst ner när man ser ut och det påminnermer om hundstallets entré hetsar hon upp sig.

Finns det någon risk att hon äter för lite förresten? Hon är jättepigg och glad ute, snarast outtröttlig trots att hon får gå och springa 4 timmar om dagen. Hemma slickar hon numera rent torrfoderskålen efter servering av t.ex. 2st lite rågade dl-mått med torrfoder, nedkladdade med endast 1 msk olja. Hon är duktig med medicinen också. Imorse föll tex halva tabletten ur munnen när hon svalde korven, men det var bara att mata henne med den rena halvan så knaprade hon i sig den utan korv.

Hemma följer hon normalt efter oss till det rum vi är i och lägger sig på en soffa, kudde, matta eller gästmadrass som råkar finnas i närheten. Hon vill mest sova när vi är hemma. Jag tänkte bara kolla att det är helt normalt för henne så det inte beror på energibrist; hon får som sagt en hel del motion eftersom vi springer och aktiverar henne med pinnar och sånt under timmarna vi är ute med henne.

Snart kommer förresten eldprovet då jag går till gymmet och hon blir ensam hemma för första gången. Normalt kan jag vara borta två timmar, men jag tänkte vara lite snabbare idag.


**************

Hej

Det gick jättebra att vara borta. Totalt sett tog det 1h och 9 minuter från att jag steg in i hissen och försvann till jag kom ut ur den igen. Det lät på övervakningskameran som om hon trampade omkring i fem minuter men sen la hon sig nog vid halldörren och förhoppningsvis somnade för det var helt tyst hemma resten av tiden. Hon låg i alla fall  tyst och stilla vid halldörren när jag kom hem - och stissade inte upp sig förrän jag släppte in henne till hissutrymmet.

Hon var glad, pep litegrann och ville pussas. Det kändes helt normalt och inte alls paniskt.

**************

Jo, en sak till. Om vi får adoptera henne (om vi inte får det så håller vi andan tills vi dör) undar vi hur vi gör med försäkring. Tar man över den försäkring ni har på något sätt så försäkringsbolaget vet att hon varit försäkrad hos er tidigare, eller kontaktar vi bara vilket FB som helst och hoppas på det bästa?

**************

Hurra!

Pure magic i eftermiddag förresten. Jag köpte ett halvstryp istället för helstryp (det har inget med saken att göra, men kändes lite mysigare). När jag var i hundrastgården i Humlegården (hon drar som en tokig när hon kommer i närheten av den. Hon har nog lärt sig att det kastas pinnar och bollar och att hon får springa fritt med kopplet släpandes efter) hände något magiskt:

En hundägare med en liten retrieverhona frågade om han kunde komma in i gården. Jag sa att jag då skulle ta ut Ronja först. Han sa att han kunde gå vidare istället, men i och med att vi nu nästan konverserade hann jag säga att Ronja hade svårt för andra hundar. Medan jag sa det insåg jag dock att hon inte skällde utan bara drog. Jag frågade om de kunde hälsa genom stängslet, vilket de gjorde hur lugnt som helst utan gny eller ens iver. Den andra hunden däremot blev så uppspelt så HON började skälla på andra sidan. Båda viftade så myckt på svansen att vi tillsammans kom överens om att låta dem träffas IRL i gården.

Inget hände, typ ingenting. De sprang lite fram och tillbaka och hoppade lite. Visst flög Ronjas lejontassar genom luften ibland, men jag hade kontroll med kopplet. Snart kom en hund till och ytterligare en. Vi körde samma procedur som med den första och nu hade vi två honor och en liten hane i rastgården, samt Ronja. Hon ville gärna springa och tokleka med de andra som rusade som tokar, men hon drog liksom bara lite i kopplet och varken gnydde eller skällde. Vid ett tillfälle smög sig en av de andra upp bakom Ronja och då blev hon lite överraskad och vände runt med en tass i högsta hugg, men jag höll tillbaka henne så hon inte kunde landa den på den andra, mindre, hunden. Det var dock precis allt som hände i den incidenten, dvs ingenting egentligen. Efter det satt Ronja tyst, lugnt och fint och bara tittade på mig och de två andra människorna medan de andra hundarna i stort sett lekte PÅ hennes svans bakom ryggen på henne. Det gick förbi hundar utanför också som hon såg men helt struntade i.

Om jag inte visste bättre skulle jag trott att hon nu vet att hundar inte är så konstiga. Vi kommer förstås fortsätta överträna henne med godis för att hon inte ska falla tillbaka, men den här eftermiddagen var verkligen magisk. När de andra hundarna gick var hon precis lika lugn som på slutet och alltså inte det minsta orolig. Fantastisk utveckling. Sen kastade jag lite tennisboll med henne och övade på apport och släpp. Det gick sådär, men jag anade ändå vissa framsteg. När korven var slut promenerade jag hem helt utan incidenter, trots avståndsmöten med andra hundar. Det enda hon skällde på var en man med en pirra, som på avstånd nog såg lite misstänkt ut - som en konstig hund.

Nu är Ronja redan en hel och frisk hund, efter drygt tre dygn. Helt otroligt faktiskt vad lite motion och korv kan göra. OBS, jag förstår verkligen att vi ska fortsätta träna med korv och aldrig tillåta pip eller skall pga andra hundar, men jag ser nu att det här kommer bli mycket lättare än vi någonsin kunde tro.



**********************

Magin fortsätter.

På kvällspromenaden var hon visserligen som vanligt, dvs blev pipig när hon upptäckte andra hundar och skällde om de dök upp plötsligt och nära eller vi var för långsamma med godis eller att vända på henne.

I morse däremot var hon som vilken hund som helst.

Första mötet var med en hund som redan var inne i rastgården i Humlegården. Ronja drog en del fram till stängslet, men det gör hon alltid när hon närmar sig någon av rastgårdarna i parkerna. Väl framme nosade hon och den andra hunden på varandra genom nätet, viftade på svansen och ville leka. Efter en halv minut gav hon dock upp lekförsöken och började nosa sig runt gården på utsidan. Den andra hunden följde efter men de tappade snart intresset för varandra. Absolut ingen stress, nervositet, pipljud eller annat och snart vände hon helt enkelt den andra hunden ryggen - inte mer intresserad än hon är av en ny människa.

Jag gick en vända i Humlegården och vi tittade på massa andra hundar på allt från 3-30 meters avstånd. Hon fick lite korv varje gång hon självmant vände sig och tittade på mig, men hon behövde varken ryck eller belöning för att vara lugn. Hon vill verkligen bara leka med de andra hundarna och inget annat. Bland annat en grupp på tre små hundar som jag höll mig bara några meter ifrån. Den ena ylade och skällde lite prövande, medan Ronja bara tittade på dem. Visst hade hon lite spänning i kopplet eftersom hon ville ända fram för att leka, men inget pip eller annat. Hon fick förstås belöningar varje gång hon tittade bak på mig, men egentligen var det inget som behövdes.

Senare, i hundrastgården kastade vi boll när jag såg en hund 30 meter utanför gården. Jag gick då till stängslet så Ronja inte skulle kunna springa fram till stängslet eftersom hon då redan var framme. När den andra hunden närmade sig stängslet fick hon en bit korv bara för sakens skull när hon tittade bakåt på mig. Den andra hunden kom fram till stängslet och de nosade på varandra och viftade på svansen. Helt tyst.

Ytterligare lite senare kom en ny hund, en ung labrador, till gården och efter lite nosande kom han in i gården. Vi lekte lite med honom med kopplet på. Tyst och glatt från båda håll. Snart började den andras matte går tunt med honom i gården och vi ignorerade honom och gick runt på eget håll. När vi lämnade gården efter ett tag så sprang den andra hunden fram till stängslet och rusade runt och gjorde lekskidbacke med ryggen och hade allmänt valpfnatt (knappt ett år gammal, kraftig labbhane). Ronja gjorde likadant tillbaka, men tyst och glatt och svansen viftandes. Trots att de verkade gilla varandra så var det inga konstigheter att gå därifrån, inget pipande eller så.

På vägen hemåt gick en annan ganska stor och fullvuxen hund förbi oss och vi följde t.o.m. efter den ut ur parken utan någon stress alls. 

Är det här verkligen samma hund som jag fick låna i fredags? :)

***********************

Ronja är den bästa julklappen man kan få. Hon är verkligen gåvan som fortsätter att ge. Julafton har inte varit något undantag.

På morgonpomenaden fick hon leka med ett helt gäng hundar samtidigt som hon ignorerade en hel kennel som gick förbi. Ikväll tittade hon knappt åt den nya hunden som kom in i rastgården fast hon fångade sin favorittennisboll bara meter ifrån den (golden retrieverhane). I Vanadis i eftermiddags var vi ensamma så då tränade vi på apport, vilket än så länge inte går så bra. Hon vill behålla sina pinnar och bollar, men visar man ett nyt föremål släpper hon det gamla. Köttbulle räcker dock inte för att släppa bollen, inte ens om man håller den in i munnen :) 


Och här är en video till då hon visar hur ointressant hon tycker det där med andra hundar är

God Jul från mig och Ronja. Hon verkar glad, lycklig och lugn och det är jag också.

*********************

Inga direkta förändringar på juldagen. Ronja fortsätter helt enkelt att vara underbar och alla som träffar henne ute eller hemma tycker detsamma.

Det enda med henne är att hon kliar sig ganska mycket. Jag tror vi kommer testa lite andra foder och se om det kan hjälpa. Patricias mamma har en kennel och har en del idéer om hudproblem.

Jag kan bara inte förstå hur hon kan ha varit kvar hos er så länge. Tystare, tryggare och lugnare hund får man leta efter. Möjligen kan någon tycka att hon sover väl mycket och är lite tråkig (för mycket motion?), men så fort man själv byter rum följer hon efter och om man sätter sig där hon är vill hon gärna bli klappad på magen. Ute är hon ett riktigt energiknippe och kan springa efter bollar och pinnar hur myckt som helst.

Extra kul är att hon gillar tennisbollar mer än köttbullar. Håller man upp båda ser hon inte ens åt köttbullen. Nu när jag går runt hörn studsar jag den bara i backen så tittar hon bakåt och jag får kontroll om det skulle vara någon hund precis där. 

I hundparkerna börjar hon bli känd för att det blir så lugn stämning när hon är där, för alla andra hundar taggar tydligen ned i hennes sällskap.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Träna effektivt; minimalt för maximala resultat

Det här är en träningsblogg (men även finans, teknologi, futurism, filosofi och life hacking). Jag lyfter skivstänger varannan dag, inte alltid utan alkohol fortfarande rusande genom ådrorna. Efteråt dricker jag en liter mjölk. Inga dyra tillskott som ändå inte fungerar.

Jag kör få och enkla övningar, alltid med fria vikter. Jag tror på att träna mindre än alla andra, men smart, och på att njuta av all mat jag tycker om. Cardio är begränsad till 3-4h hundpromenad om dagen samt 15 minuter på löpbandet varannan dag.

Basen i min träning är något som liknar 5x5 i knäböj, marklyft och bänkpress, men jag kompletterar med lite fler och lättare i t.ex. militärpress, dips, rodd och chin-ups.

Mina stats: 44 år, 90kg, 183cm, 140kg bänkpress, 180kg (och 5x170), 155kg knäböj.

Utnyttja "Resurserna" här intill för inspiration. Själva bloggen nedan är annars bara en träningsdagbok samt lite filosoferande om hur man blir en bättre människa.

MOTTO 1: Aldrig kötta - Work smarter, not harder
MOTTO 2: Alltid vila - Träna kort och effektivt 1%, vila 99%
MOTTO 3: Cardio valfritt - Det behövs inte för deff, men en del gillar det. Hoppa över cardio och PW om du tycker att det är tråkigt.

TOO WEIRD TO LIVE, TOO RARE TO DIE