torsdag 11 december 2014

Jag skäms alltid när jag tränar längre än 60 minuter, och ändå gör jag det varje gång jag rehabbar

Jag är riktigt oinspirerande just nu. Jag är skadad överallt och jag varvar matförgiftning med bakfylla. Personligen trivs jag förstås väldigt bra med mitt liv och skulle inte byta med någon, men just nu är det enda jag kan förmedla utåt någon slags "grit".

Jag vet inte riktigt om jag är lat eller effektiv, en beroendetyp eller en vanemaskin. Hursomhelst så snubblar jag mig fram med en tur som påminner om Alexander Lukas, eller om stripen i SMBC häromdagen om hur superhjältar blir till - allt går rätt hur jag än gör. Eller, det gör det förstås inte, men jag upplever det så. Hur kunde jag annars frivilligt säga upp mig när jag var 41 med planen att aldrig mer jobba igen? Hur kunde jag bli utsedd till Mälardalens främste student i matematik och fysik under treårsperioden 1987-1990? Hur kunde jag vara med och vinna "Årtiondets hedgefond"?

Jag som har gett upp konstant i allt sen jag föddes (skola, tjejer, jobb, sport) och fortfarande ger upp 10 gånger under varenda träningspass, verkar ändå gneta på. Rehab känns ibland som det enda jag verkligen inte ger upp i. Har jag ett rehabprogram så bara matar jag på, en rep, ett set, en övning och ett pass i taget.

Jag förstår inte hur eller varför, men jag har helt automatiskt hamnat i nuet och låter varken tyngden av det förflutna eller framtiden tynga mig mentalt. I nuet är det mesta uthärdligt och en rep kan man (nästan) alltid göra (utom när man failat på den sista).

Ska jag ge ett enda råd till dig så är det: Lev i nuet

.-men det håller förstås ändå inte, för vem skulle plugga eller investera om man bara levde i nuet?
-lev i nuet när det gäller jobbiga projekt som du redan bestämt dig för att genomföra (funkar bättre)


Dagens helt ointressanta rehabpass. Passera, här finns inget att se. Och 80 minuter tog oväsentligheterna från första bänksetet på 80 till sista setet dips. Pinsamt.

Jogg 10 min 10kmh (stor framgång att det här går att göra utan smärta. Jag är emellertid hela tiden medveten om hamstringen - nästan hela mitt fokus ligger i baksida lår när jag joggar de här veckorna)
Bänkpress 20*20, 50*15, 80*15,10,8,8,8,7,8
Marklyft (! nu kör jag mark igen, visserligen mycket försiktigt, men ändå): 40kg *20,20,20,20,20,20,20
Mage (ass-ups, samt ett set crunches med raka ben mot taket): 20,20,20,20,50
Bridges: 5*20 (rehabövning för hamstring)
Biceps (fortfarande stukad handled): 35kg *12,8,7,6, 30kg *10,8,7
Dips (utan vikt): 3*10 (axeln nästan obrukbar trots att att det inte känns någonting alls, precis som i OH-press)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Träna effektivt; minimalt för maximala resultat

Det här är en träningsblogg (men även finans, teknologi, futurism, filosofi och life hacking). Jag lyfter skivstänger varannan dag, inte alltid utan alkohol fortfarande rusande genom ådrorna. Efteråt dricker jag en liter mjölk. Inga dyra tillskott som ändå inte fungerar.

Jag kör få och enkla övningar, alltid med fria vikter. Jag tror på att träna mindre än alla andra, men smart, och på att njuta av all mat jag tycker om. Cardio är begränsad till 3-4h hundpromenad om dagen samt 15 minuter på löpbandet varannan dag.

Basen i min träning är något som liknar 5x5 i knäböj, marklyft och bänkpress, men jag kompletterar med lite fler och lättare i t.ex. militärpress, dips, rodd och chin-ups.

Mina stats: 44 år, 90kg, 183cm, 140kg bänkpress, 180kg (och 5x170), 155kg knäböj.

Utnyttja "Resurserna" här intill för inspiration. Själva bloggen nedan är annars bara en träningsdagbok samt lite filosoferande om hur man blir en bättre människa.

MOTTO 1: Aldrig kötta - Work smarter, not harder
MOTTO 2: Alltid vila - Träna kort och effektivt 1%, vila 99%
MOTTO 3: Cardio valfritt - Det behövs inte för deff, men en del gillar det. Hoppa över cardio och PW om du tycker att det är tråkigt.

TOO WEIRD TO LIVE, TOO RARE TO DIE