tisdag 23 december 2014

Så gör man när man rehabiliterar... en hund

Fortfarande flexiterian, men ingen löpare

Kommer du ihåg den tredje oktober då jag testade nya "galna" saker, som att springa milen på löpband och inte äta landlevande kött? Jag råkade kalla dietexperimentet vid fel namn, men idag fick jag veta att det heter flexiterian (när man äter en del växtbaserat protein men trots allt ganska mycket fisk, och t.o.m. en köttbit 5-10 ggr om året).

Jag har fortsatt med mathållningen, men det har inte blivit någon mer löpbandsmil (ännu, skulle jag vilja tillägga, för tanken var aldrig att det skulle ske oftare än kanske en gång i kvartalet... eller halvåret, eller kanske en gång om året). Det"galna" sedan 4-5 dagar är min provhund, Ronja. Eller, hund och hund, jag börjar misstänka att det är en känguru. Just nu ligger hon och snusar i soffan. Försäljaren sa att man kunde sitta fem i soffan, men i praktiken får det plats en hund, samt kanske en människa också.


Provhund med varningsstämpel

När jag tog hem henne på prov i fredags hade jag mycket starka förmaningar med mig:
  • Ta med ett halvt kilo korv i hundratals småbitar på varje promenad. Kasta korven i nacken på henne när hon fokuserar på andra hundar och börjar låta, om du inte får kontakt med henne genom kopplet eller kommando.
  • Var mycket försiktig med att låta henne träffa andra hundar på nära håll; vi vet inte vad hon gör
  • Var särskilt försiktig med andra tikar
Jag hade dessutom sett de här problemen i verkligheten med mina egna ögon, för visst pep hon nervöst, drog och började skälla när hon såg andra hundar på 50 meters avstånd. Hon var dessutom extremt stökig innan hon skulle ut på promenad när vi var på Hundstallet (nu sitter hon tyst och lugnt och väntar medan jag fixar med korv, halsband, trycker upp hissen, klär på mig osv)


Nu kan stämpeln tas bort - det här är en fantastiskt snäll och lättränad tjej

Nu vet jag mycket mer och bättre, inte minst efter morgonpromenaden i morse. Det här är min diagnos:
  • Hon har bott ensam och instängd hos en rökare som försummade henne
  • Hon har lite dåligt eller otränat luktsinne
  • Hon kan ha dålig syn också, särskilt i mörkret för då blir hon lättare nervös (Liljanskogen häromdagen t.ex.)
  • På hundstallet har hon nog inte hunnit få all motion hon trots allt behöver. Jag kanske överkompenserar med 4h om dagen, inklusive jogging och lek med pinnar och bollar, men hon behövde nog det just nu i alla fall. Hemma är hon utslagen :) och orkar precis motvilligt resa sig för att följa efter mig i varje rum så hon är säker på att jag är kvar
  • Hon har varit ensam mycket och aldrig träffat andra hundar. När hon väl fått komma ut och kanske sett någon annan hund har hon blivit uppspelt och ylat, gnytt och skällt (av glädje och förväntan) men aldrig fått träffa den
  • Hon är alltså inte alls arg eller ens stressad;
  • tvärtom tycker hon "för" mycket om andra hundar;
  • hon har varit understimulerad och är sällskapssjuk. Nu när hon fått träffa andra hundar med mig är hon helt lugn i deras närhet. Hon vill gärna leka med dem (gör "skidbacken" med ryggen och vill springa tillsammans med dem) men hon är absolut inte rädd, stressad eller ilsken. Hon viftar på svansen hela tiden och har slutat gny och skälla när hon ser andra hundar; däremot drar hon i kopplet och vill träffa dem.
  • Det enda "problemet" nu är att hon är så stor och stark att jag inte vågar låta henne leka fritt med andra hundar, då en enda felplacerad tass över ryggen kan innebära slutet för den som utsätts.

Tycker du att det här ser ut som en ilsken problemhund som inte tål andra hundar?
(Strunta nu i min mjuka bebisröst när jag pratar med Ronja)



Jag filmar tyvärr riktigt dåligt eftersom jag jonglerar ett starkt grepp om kopplet och korvbitar i handen samtidigt som jag filmar. Jag vet ju inte hur rehabiliterad hon är ännu så jag är redo med alla verktyg - för hennes skull så hon inte faller tillbaka i ett trist beteende bara för att jag slarvar med träningen.


Min egen träning

På tal om träning så gör jag ju sånt själv också. Idag var det högrepsquat på programmet. Blä, är det korta omdömet och sammanfattningen. Usch vad det känns och vilken vanmakt jag upplever medan setet pågår och efteråt när mjölksyran sprutar. Det är inte kul att ställa sig under stången igen när jag knappt kan räta ut benen utan vikt.

Det här måste vara asbra för min rehab. Lätta, många, djupa, hypertrofiinriktade. Förra veckan 40kg, idag 50kg, nästa vecka 55 eller 60kg.

Dagens träning:

Jogg 13.3 km/h, 10 min +1min på 5kmh
Squat: 20kg *10, 50kg *20, 20, 15,15,15 (fruktansvärt utmattad)
Press 20*10,30*10, 45kg *10,7,7,6,6 (terapi för mina cuffar i vänster axel)
Chins 10kg (glömde bälte så klämde fast en hantel): 9,6,5 (ca 20 reps totalt brukar jag vilja köra i viktade chins)
Mage, fällknivar: 20,15,10


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Träna effektivt; minimalt för maximala resultat

Det här är en träningsblogg (men även finans, teknologi, futurism, filosofi och life hacking). Jag lyfter skivstänger varannan dag, inte alltid utan alkohol fortfarande rusande genom ådrorna. Efteråt dricker jag en liter mjölk. Inga dyra tillskott som ändå inte fungerar.

Jag kör få och enkla övningar, alltid med fria vikter. Jag tror på att träna mindre än alla andra, men smart, och på att njuta av all mat jag tycker om. Cardio är begränsad till 3-4h hundpromenad om dagen samt 15 minuter på löpbandet varannan dag.

Basen i min träning är något som liknar 5x5 i knäböj, marklyft och bänkpress, men jag kompletterar med lite fler och lättare i t.ex. militärpress, dips, rodd och chin-ups.

Mina stats: 44 år, 90kg, 183cm, 140kg bänkpress, 180kg (och 5x170), 155kg knäböj.

Utnyttja "Resurserna" här intill för inspiration. Själva bloggen nedan är annars bara en träningsdagbok samt lite filosoferande om hur man blir en bättre människa.

MOTTO 1: Aldrig kötta - Work smarter, not harder
MOTTO 2: Alltid vila - Träna kort och effektivt 1%, vila 99%
MOTTO 3: Cardio valfritt - Det behövs inte för deff, men en del gillar det. Hoppa över cardio och PW om du tycker att det är tråkigt.

TOO WEIRD TO LIVE, TOO RARE TO DIE